lyckoblandning

* Jag är f-n inte snygg i mössa den här vintern heller...

*...men jag har blivit gammal nog att inse att varma öron är viktigare än eventuell snygghet.

* Jag har fortfarande inte blivit gammal nog att anse att det finns väder där gympadojjor inte är ett bra skoval (typ snö och minusgrader...).

* Jag behöver klippa mig. En frisyr, inte bara bort med det allra mest slitna.

* Det är inte en bra ersättning att sätta saxen i luggen själv. Åtminstone inte när man inte kan klippa rakt och lagom långt...

* Modet för tillfället är inte snyggt. Vilket ju är bra eftersom jag ändå knappt har pengar att köpa något kul för. Fast det vore ju kul att åtminstone kunna gå i affärer och inte bara tänka: "fy f-n vad fult...". I och för sig så finns det många söta klänningar, men jag har inte tillräckligt många fester att gå på.

* Min katt är mycket söt och ska få en extra fin julklapp :)



Bara för att det inte blivit så mycket mer med det där back to the future, men det kanske blir av. Detta är jag typ tre eller möjligen fyra år gammal som tussilago till dagis årliga vårteater. Vad som kan kallas en statistroll för de yngsta/minst intresserade - man fick vara tussilago eller blåsippa. Jag tror jag har en bild på mig själv två år gammal som blåsippsknopp i röda gummistövlar, mycket gulligt.

Skrev i förra inlägget (för vad då, en månad sen?) att jag skulle utse det i nästa inlägg. So here it goes:



Den helt sjuka populariteten för en dålig cover på en från början inte speciellt bra låt är anledningen till att det viktigaste kriteriet när jag valt radiostation har varit att de inte spelar Milow. (Det innebär att jag har lyssnat på Vinyl 107 (60-, 70- och 80-tal), Bandit rock 106,3, Rockklassiker och ibland The Voice (som möjligen spelar originalet).)

Man får inte ta en låt som har en enda bra grej, ett okej beat (och Justin iofs), och ersätta det med en belgare som ser ut som Reinfeldt och spelar gitarr. Grejen med såna där raplåtar är liksom att man kan fokusera på beatet och i vissa fall refrängen och totalt ignorera texten. Kör man kille-med-gitarr-grejen så kan man inte göra det med en text om en snubbe som är trött på att kolla porr och istället vill ligga med strippan som är "always ready [...] like a nympho", det går bara bort.
Dessutom behöver man knappt höra början på låten ens innan den fastnar som tuggummi i huvudet.

Alldeles för lat för att orka skriva en massa text just nu. Alltså får det bli en massa bilder rakt upp och ner bara.

      


    


     


    


  


Det blev en hel del bilder på syskonen Anderberg/Jansson det där.
(Andra personer på bilderna, man får väl helt enkelt gissa sig till vem som är vem, är mina kusiner Elin (2 gånger) och Erik, mina föräldrar (svårt att gissa på den :P) och vår granne Kim.)

Min familj höll fast vid looken "70-talsvänster" långt in på 80-talet har jag dessutom konstaterat (även om det väl inte är tydligt just här).

Lyssnade på Tommy Körberg på Spotify för ett par dagar sen, och när det blev "Stad i ljus" så saknade jag Härnösand en stund. Sen gick det över.

I lördags blev den en rödvinskväll med väldigt trevligt sällskap (även om en eller ett par individer saknades för en äkta rödvinskväll, men man ska glädja sig åt det man har i stället) och den viktigaste ingrediensen - bortsett från vinet - fanns med. För den som aldrig har upplevt en riktig rödvinskväll så kräver de ett visst mått av bitterhet (och dålig humor... och självgodhet... skulle jag nog säga).

Söndagskvällen saknade faktiskt också något, men blev istället en första gång för något annat. Här åker man för jävla långt bara för att få umgås med en människa som i stort sett somnar typ halvvägs in i "Batman begins" (och som enbart känner till Katie Holmes som "hans fru" (hur kan man inte ha sett "Dawson's Creek?!)).

Man kan skriva om sitt spännande liv här och nu, eller så är det inte så jäkla spännande så man kan berätta om mycket gamla saker i stället. Det här har sin grund i att jag tittade i gamla fotoalbum och sen bestämde mig för att scanna några av bilderna och kanske blogga lite löst om forntiden (även känd som 80-talet).

Vi börjar här:

Det här är boningshuset på Kärnhults gård som ligger i gränslandet mellan Östergötland och Småland (man kan notera att den här bilden är tagen innan flaggstången blåste ner i en höststorm och aldrig ersattes).

Här bodde:

Min mormor och morfar (och så är det då jag i morfars knä, enda bilden på mig och honom tror jag, han dog 1986). I det där köket (med några av världens fulaste tapeter) stod mormor och lagade mat mer eller mindre dygnet runt kändes det som. Hon fortsatte laga mat till hårt kroppsarbetande bönder - hennes man och söner - trots att de som var på besök var en Stockholmsfamilj som inte gjorde överdrivet ansträngande saker med sina dagar.

I Kärnhult är det i mina minnen alltid sommar (det var ju liksom då vi åkte dit) och sol. Dagarna ägnades åt aktiviteter som bad vid bryggan som det bara var vi som använde, lek med sommarens kull av kattungar och så vill jag minnas att det åktes hölass rätt ofta. Dessutom spelade vi tv-spel hos kusinerna som bodde på andra sidan en av kohagarna (det måste varit vid tillfällena då det regnade...) Det var där jag lärde mig uppskatta Super Mario 3 och Ice climber på 8-bitars Nintendo, för det var spel där man slapp sitta och vänta på att de mycket duktigare (och äldre) syskonen och kusinerna skulle dö så att man fick en chans att spela en halv bana innan man föll ner i nåt hål och dog...

Kärnhult var också stället där man väcktes tidigt åt att Uffe svor på kossorna som skulle in och mjölkas men vägrade gå som han ville. Och stället där det var en händelse när mjölkbilen kom. Gården låg vid slutet på en väg, så de enda som kom förbi var folk som bodde där.


Men nog med text - mer bilder!

      
Den inte alltför gamla ungen är jag, hunden hette Snobben och var en usel jakthund som inte förstod meningen med att vara ute i skogen när det fanns mat hemma... Dessutom vägrade han i stort sett att gå ut när det var snö eftersom han då blev kall om magen... så kan det vara när man bara har korta taxben... Han var rätt gammal och trött när jag föddes, men han vaktade mig när jag sov, och när jag hade lärt mig krypa så följde han med, vi var rätt lika i "mankhöjd".


Mormor fyller 60 - jag är med andra ord tre år gammal rätt exakt. När man ser bilden i stort format så ser man min oerhörda koncentration (tungan rätt i mun, med andra ord).


Hos mormor fanns en massa lagårdskatter, och en som faktiskt höll sig i huset - Nisse. Han var rätt tjock vill jag minnas. Trappen vi sitter på/vid är grovingången till huset, den som användes vid alla tillfällen förutom om det kom folk på besök. Den ledde in till världens minsta tambur (tapetserad i mörkbrunt) där man var tvungen att byta om ifall man spenderat lång tid med att hälsa på kossorna.


Och det här är alla kusinerna i släkten (minus Oscar som inte föddes förrän 1997).
Vi har i övre raden från vänster: Matz, Mattias, Dan (min bror), Magnus och Anders.
Och i hammocken Jessica, jag (notera den otroligt snygga luggen, klippt av pappa med kökssax eftersom jag mycket länge vägrade frisörer), Therese och min syster Eva (som här visar den perfekta uttråkad-tonåring-minen).
Tidningen på bordet är med största säkerhet en Hemmets Journal.


Så här kan man förresten reagera när man träffar en ko (inte en av mormors):


I nästa installment av den här spännande serien tror jag att vi tar och besöker farmor och farfar istället...

...än att lyssna på folk som berättar om sina drömmar (nu snackar vi nattliga sådana, inte vad man önskar sig av sitt liv det kan ju faktiskt vara spännande), men jag börjar oroa mig lite för mitt undermedvetna så jag tyckte att det var dags att dela med sig :P

* För ett par nätter sedan drömde jag att jag korsfäste någon, för mig i verkligheten okänd, människa. På riktigt alltså korsfäste som i spikade upp på ett jävla kors! Det är läskigt på två sätt: 1) varför ville jag döda en okänd människa på ett så plågsamt vis? 2) korsfästning?! Sen när blev jag religiös? Kan knappt minnas senaste gången jag satte min fot i en kyrka...

* I natt drömde jag att jag med oerhört mycket våld misshandlade en person (en släkting till mig som jag absolut inte har något otalt med). Jag tyckte till slut att det blev så obehagligt och våldsamt att jag tvingade mig själv att vakna...

Så, anger issues? Vad säger Freud? (Förutom att i hans teorier så är korset med all sannolikhet en fallossymbol, och om jag använde någon form av redskap i dröm nummer två så kan säkert även det representera det manliga könet... Mina minnen av Freuds drömtydningsteorier är mest att allt representerade könsorgan...)

Fast det var i alla fall inte jag som blev utsatt för våld. Och framför allt var det inte på riktigt. Se där, positivt! Jag är inte arg :)

...att jag och starksprit inte är en bra kombination?
Fyllan blir för jävlig och baksmällan ännu värre.

Jag var på kräftskiva igår, utan att äta en enda kräfta men jag snapsade i takt med de bästa (eller i takt med Daniels systers pojkvän iaf). Så på något vänster så kom det sig att jag vaknade aptidigt med en av de vidrigaste baksmällor jag varit med om i en lägenhet på Lidingö - trots att festen var i Tantos koloniområde. Till och med när planen inte är att jag ska till den där ön, så hamnar jag där...

Jag måste dessutom ha sett ungefär lika bakfull ut som jag kände mig, eftersom en tjej som cyklade förbi mig när jag satt och väntade på bussen vid typ halv åtta tittade på mig med ett leende som bara kan beskrivas som medlidande.

Från busshållplatsen kunde man dessutom åka till Tor - men bara med nattbussen:

Jag tog buss 203 eftersom jag missade Lidingöbanan precis, och åkte alltså förbi där Johan bor, han hade inte blivit glad om jag dykt upp vid den tiden tydligen.

Sen blev jag tvungen att kliva av tunnelbanan redan i Blåsut för att undvika att kräkas på tåget... fräscht...

Om jag ska vänta tills jag har inspiration till att skriva underhållande om den här helgen så får man nog vänta tills jag har glömt det mesta i alla fall. Men jag hade grymt kul och jag ser fram emot den dag när vi blivit rich and famous efter att vår lysande skräckfilm blir en succé och jag får gifta mig med Johnny Depp =)

Men för den som vill läsa en otroligt bra sammanfattning av helgen så kan man gå hit och läsa Jessikas.
Och för att läsa alla utmärkta citat som kläcktes så läser man så klart Frajs citatblogg.

Packar och lyssnar på Mr. Brightside med The Killers på repeat.

Har lätt panik för att jag ska glömma något viktigt, men vad fan, det löser sig väl i såna fall.

För den som läser det här och ska med till Norsjö så kan jag varna om att jag kommer anlända till Härnösand i rätt trött skick. Har sovit sjukt dåligt inatt (plus att när jag väl somnat riktigt bra - förutom skumma drömmar - så väcks jag av ett mobillarm... snooze med femminutersintervall från 05:55 till typ 06:30 kan få en att vilja sparka någon och tvinga honom att bara gå upp för fan!), och imorgon måste jag upp och ta en buss 05:38 för att hinna med tåget som går 06:30... Woohoo!! Sjukt bra uppladdning för helgen känner jag.

Inte så stor chans att jag lyckas slippa undan helt va?
Och det är väl inte helt rättvist att jag bara kan sägas stå för 50% av skulden, men får ta 100% av eventuell huvudvärk illamående eller trötthet...

Annars? Jag fick frukost... kors i taket! ;P

Och ett tips: om man vill få sitt (kärleks)liv att framstå som mer spännande än det egentligen är så kan man referera även till vardagliga möten som en gymintroduktion som en "dejt (date?)", tydligen. Tror jag ska börja med den...

Igår kväll så guidade jag också en turist som skulle från Gamla stan till Fridhemsplan, jag tror att han blev övertygad om att han faktiskt skulle åka tillbaka åt det håll han kommit från först när jag radade upp alla stationer på vägen. För tillfället satt jag dessutom djupt försjunken i Les Misérables på engelska (den är över 1000 sidor, och jag har läst typ 15) i ett försök att se intellektuell ut.