Om jag någonsin börjar använda Lidingö-i:n - slå mig...

Här börjar det, en busshållplats vid namn Hersbyholm. (Inte samma hållplats som jag gick av vid kvällen innan, den ligger, tror jag, några hundra meter åt andra hållet.)

Där kan man sitta och titta på det här huset en stund, eftersom man så klart gick till bussen lite tidigt (för att sitta ensam i en lägenhet inte är så sjukt kul det heller...) Buss 204 går 09.16 till...


Ropsten Där Mäklarhuset försöker sälja hus med pool från reklampelaren.
Härifrån går röd linje 13 mot Norsborg. Kliv av den tunnelbanan vid Slussen,

och byt till Grön linje (valfritt nummer) och åk till Gullmarsplan.

Där kan man ta buss 188 till Sköndal





Då kommer man från bild ett till bild två, där man kan gå in och dricka te och klappa katten, klockan är då 10.11.
En nätt tripp på 55 minuter. Vilket egentligen inte är mycket värre än att åka från Härnösand till Sundsvall, men ändå...
=)

Antingen fattar man varför jag tyckte det var roligt, eller inte...
Att någon kan prioritera sömn före mitt underbara sällskap?
Sen missade jag Lidingöbanan precis, så vad gör man när man sitter ensam och sockerkickad på en bänk och väntar på nästa tåg? Jo man ringer människan som råkar stå högst upp bland senast använda nummer... Människan som alltså ansåg att sömn var mer värt än att umgås med mig... Alltså höll jag honom vaken med sms hela vägen tills jag var hemma igen, bara för att jag kunde :P
Och apropå precis ingenting, varför kräver de leg när man hämtar ut paket, när det ändå inte är något som helst problem att hämta ut paket skickade till någon annan? (Min mamma hade köpt en ny skrivare som jag var och hämtade - vi har inte ens samma efternamn, men inga som helst problem alls...)
Måndagsöl is the shit
- Träffat Tor i Gamla Stan (kändes inte helt rätt, Tossi hör ihop med Härnösand inte Stockholm).
- Lite förvirrat letat oss från tunnelbanan till Magnus Ladulås (jag skyller på att jag inte vanligen brukar hänga i Gamla Stan att jag hittade så dåligt).
- Rivit sönder mina leggings mot ett bord.
- Vi hann dricka en var sin öl och beställa en andra innan Johan dök upp (efter förvirrad vägbeskrivning över telefon, och frågan "det är väl röda linjen till Gamla Stan?") från Lidingö.
- Klockan sju hade vi avklarat tre öl och Tor skulle ut till sin bror och laga dyr mat, jag tyckte det var trist att avsluta en trevlig kväll så tidigt, och eftersom jag och Johan inte fick följa med och bli bjudna på mat så hamnade vi av outgrundlig anledning på Lidingös (enda?) krog, tittade på ett öde Lidingö centrum och drack två öl till. Diskuterade den unge kockens troliga ålder, möjligen gjorde han någon form av praktik, jag glömde fråga hur gammal han var innan vi gick.
- Ätit sjukt goda pommes med bea vid en grill på Lidingö. Vilket alltså var fyllekäk före nio på kvällen...
- Träffat rumskompisen Paul (Pål?).
- Halvsovit mig igenom början (och sovit igenom resten) på en film som möjligen kan ha varit bra, men ingen vet... (Tragiskt hur tidigt vi somnade, egentligen...)
- Blivit upptvingad ur sängen strax efter åtta ("bussen går om 35 minuter"). Dessutom regnade det.
- Konstaterat matchande skor, men inte enats om vems som var snyggast.
- Halvsovit hela vägen tillbaka till Sköndal.
Dessutom
Och oavsett hur dåliga Sveriges herrar är på fotboll, så är ju en hel del av dem inte direkt fula - byte av tröjor på slutet tycker jag är en mycket fin tradition ;P
Några konstateranden
- Det är kallare på dne ön än söder om stan.
- Det är inte helt kul att stå och vänta på någon på en busshållplats när man fryser... Och eftersom man inte hittar alls, så får man ju vackert stå kvar annars går man väl vilse...
- En bag-in-box rödvin för 128 kronor är en bra grej.
- Sverige suger i fotboll.
- Åldersskillnad kan man hitta på många pikar om.
Min telefon har kukat ur totalt. Alltså måste jag fan fixa en ny, typ. Och jag vill inte behöva lägga pengar på det!
Men det är sol ute, så jag tror att jag ska sova på balkongen en sväng.
Och kanske pussa lite på Cleo om hon nu saknade mig när jag inte var här.
det regnar.. i Stockholm...
Något positivare inlägg än det förra. Pappa mår bättre, igår ringde han till och med hem vilket är mycket positivt (jag var inte här då, men fick den goda nyheten från mamma). Nu kan man alltså på allvar börja tro att det kan bli bra =)
Sen så var det ju bröllop i helgen, mycket vackert, brudparet var så fina båda två och det var nästan så att jag grät en skvätt, trots att jag nästan aldrig fäller tårar till romantik vare sig på film eller i verkligheten. Efter det så var det en grym middag och efterföljande fest ute i Älandsbro. Om jag någon gång gifter mig så hoppas jag att det blir lika lyckat (detta trots att jag inte ens vill gifta mig). Avslutade med att skriva ett antagligen oläsligt meddelande i gästboken (det blev en del rödvin under kvällen...), som dessutom blev mycket kortare än jag tänkt eftersom någon tjatade om att taxin var här nu. Vaknade morgonen efter på vandrarhem mellan två killar (som jag sa till Jessika, en helt vanlig morgon i Härnösand, med andra ord ;P).
Och med hjälp av Facebook så kan man konstatera att mina ragg blir yngre och yngre (två senaste födda -88!!).
En viss saknad av rödvinskvällar och de bittra singlarna smög sig på under kvällen, detta trots att en av medlemmarna i vår klubb (inga namn) var SNÄLL??!! Sådant får inte ske, det pajar hela konceptet...
Stort tack till Anna som lät mig sova hos henne, trots mycket kort varsel. (Även om jag nästan såg fram emot att lite desperat höra av mig till något gammalt ragg :P)
You think your life sucks?
...try mine...
I fucked it all up och lämnade Härnösand bara så där och drog hem till mamma och pappa i Stockholm. Helt och hållet mitt eget fel att det blev så, och alltså även mitt eget jävla ansvar att göra något åt. Det positiva? Att åtgärda det är möjligt, det gäller bara att börja i rätt ände och jobba hårt för det.
Man skulle kunna tänka sig att att vara 25 och flytta hem till föräldrarna igen kunde vara det värsta som hände. Men, nej, låt det jävla livet ge dig perspektiv genom att utsätta dig för något ännu värre!
Min pappa fick en hjärnblödning mitt under sin postrunda och ligger nu på intensiven på Karolinska nedsövd med slangar fan i mig överallt. Där har han legat ett tag nu, och man vet inte om man ska glädja sig åt att det i alla fall inte blir sämre (men det skulle väl mer eller mindre innebära döden...) eller förbanna att det inte blir bättre.
Fan vad jag har gråtit den senaste tiden...
Man känner sig så fruktansvärd maktlös. Min egen situation kan jag ju som sagt påverka, men pappa... Jag kan inte göra ett enda dugg för att förbättra situationen...
Ps. Han satt alltså på en parkbänk i Skarpnäck och såg förvirrad ut och en av hans kunder kom och frågade om han behövde hjälp, och han sa nej. Någon som kan se lite var min oförmåga att be om hjälp kommer ifrån?
Valborg
Men jag tror att ju mindre sagt om hur kvällen slutade, desto bättre ;P
Nu ska jag ut i solen!
The weekend
30-årsfest som inkluderade lagtävling i bowling (jag var inte sämst i mitt lag!) och tacobuffé på bowlinghallen samt ett ordentligt party i Daniels lägenhet. Måste varit första gången på mycket länge som jag var en av de yngsta närvarande på en fest... Dessutom har jag träffat en hel del av Daniels släkt nu - varav flera stycken till och med bor i samma hus. Lidingö är småstad det med, bara närmare till den riktiga storstaden än andra.
Jag blev lite trött på singstar och att umgås mest med par som alla kände varandra, så jag slängde iväg ett sms till Rickard från Gävle som jag hade för mig var i Stockholm. Så sen drog jag in till stan och gick ut i Gamla stan med honom och några till. Alkoholen och jag var dock inte helt överens så jag mådde inte helt hundra vilket förtog en del av det roliga.
På väg hem så motarbetade SL mig - tunnelbanan var 20 minuter försenad, vilket betydde att jag missade nattbussen under den enda timme när det bara gick en buss på hela timmen... Så jag fick vänta 40 minuter. Framme halv sex på morgonen när krogen stängde tre (och vi hann med donken efteråt också) - lysande och inte Härnta direkt.
Ett ganska rejält misslyckat sms på natten (note to self: folk som du inte känner väl kan tänkas ta elakheterna på allvar och bli upprörda (eller det kan väl folk jag känner också iofs)) som jag fick ursäkta mig för (läs: skyll på Ricard ;P) under morgonen.







1: Daniel har lagat mat (enda gången under helgen) tillägg av pasta kommer.
2, 3: Utsikten från balkongen - fint värre på Lidingö =)
4: Kombinationen festklänning och bowlingskor är en höjdare.
5: Snacks på bowlingen - man märker på jordnötterna i mitten att vi inte är i Härnösand :P
6: Daniel håller tal? alternativt sjunger Främling =)
7: Slussen strax före 4 på morgonen, vänta på tunnelbanan är så underhållande.
Stockholm - en iakttagelse
Är du kille så kan du välja på indie-looken: t-shirt, tajta jeans, gympadojjor (gärna converse) och något längre hår som ska se avslappnat rufsigt ut (egentligen så har du ägnat evigheter åt att få det att ligga precis rätt) - du ska helt enkelt se ut som att du kunde hoppa in i typ Mando Diao när som helst. Har du invandrarbakgrund så går stilen något mer åt hiphop: det vill säga kläderna är mindre tajta, och du har bytt ut indie-killens converse mot adidas.
Är du tjej så ser du antingen ut som en kvinnlig motsvarighet till indie-killen, eller som blondinbella alternativt annan valfri modebloggare (som ju ser likadana ut hela bunten i alla fall).
Kom igen... revoltera!
Lidingö har höghus i betong...
Har varit på Stadion och kollat fotboll (vilket inte var överdrivet underhållande). Solen sken och det var trevligt, trots spelkvalitet och resultat.
Imorgon så ska jag festa järnet, och tydligen äta middag i en bowlinghall. Kan bli bra, hoppas jag =)
En lördag
Vi fick pris för bästa utklädnad eftersom vi var de enda som hade brytt sig överhuvudtaget.
Sedan hem i vårsolen (rätt blåsigt, men bortsett från det så var det en väldigt fin dag igår), duscha, käka, sova och så göra sig redo för husfest på kvällen. Jag hade viss beslutsångest när det gällde att välja kläder, fick ihop det till slut, men jag avskyr när man står framför garderoben och bara kan tänka att alla ens kläder är fel fel fel...
Ja, sen fick jag ju då sällskap hem av en kille som dök upp på festen med ett par kompisar (utrustade med gästleg och allt). En okänd kille! På en studentfest i Härnösand! Och sen hände väl det som brukar hända i det läget ;P Tidigt i morse gick han när han trodde att jag sov, någonstans är det underhållande, men jag vet inte varför. Det har aldrig hänt mig förut, däremot har jag själv gjort vid något inte överdrivet minnesvärt tillfälle.
Så nu sitter jag här med te och lätt träningsvärk (fyra innebandymatcher när man aldrig tränar är rätt mycket...)
Gymnastikskor

En viss färgskillnad kan skönjas.
På lördag ska det högra paret invigas i Påskiaden.
Jag glömde ju någon
Så den här killen får vara speciell och få ett helt eget inlägg, men så är han något som ingen av de andra är: kille med gitarr! :D
Ah, One Tree Hill, back in the days =)
Och han är också med i en fin liten film som heter Prime (eller ja på svenska heter den nog något annat) en kärleksfilm som inte slutar helt gulligt sockersött med "and they lived happily ever after". Och Meryl Streep och Uma Thurman är ju inga dåliga skådisar direkt...
So, life's been... well... not perfect...
Alltså så bloggar jag om mindre seriösa saker:
Katten - har vårkänslor (tack och lov inte den typen av vårkänslor som leder till kattungar) och spenderar all sin vakna tid utomhus. Insläpade jaktbyten so far: 2x daggmaskar, båda lämnade levande mitt på golvet, mysigt...
Jag har varit en asocial jävel igen, vilket hänger ihop med ja, att livet inte varit bra (som att det blir bättre av att man stänger in sig... whatever, jag är knepig...).
Men nu så, kommande helg - Påskiaden, inget v-dala-lag men väl någon form av hybrid-lag, jag får vara med h-land när den egna nationen sviker ;P Det låter som att det kan bli både fredag - lördag där, ska nog bli bra.
Helgen efter det så ska jag åka söderut och överge mina principer, eller ja, en av dem: att aldrig någonsin sätta min fot på Lidingö. Jag ska på 30-årsfest, Daniel fyller gammal och jag har inte träffat honom på hur länge som helst så det ska bli kul, se om han har förändrats. Kanske till och med kan bli fotboll på fredagen om jag åker ner i tid, fast frågan är om jag vill se DIF efter 0-6 förra veckan.
Jaja, laters!
Jag är på väg att bli förkyld...
That is all.
My tv-boyfriends =)



Orginalet: Dylan McKay Doug Ross som byttes ut mot Luka Kovac
(Beverly Hills) (Cityakuten)


Pacey Witter Seth Cohen
(Dawson's Creek) (The O.C.)


Jess Mariano Peter Petrelli (här är det ju tydligt varför - Milo Ventimiglia)
(Gilmore Girls) (Heroes)

Också killarna i Gossip Girl, där jag inte kan bestämma mig - Chuck, Nate eller Dan?
Så, är det jag som bara gillar mörkhåriga killar, eller är det folket som bestämmer över tv-serierna som har en förmåga att alltid sätta mörkhåriga killar i roller med "rätt" personlightesdrag?
Ok, nu har jag slösat alldeles för mycket tid på ingenting... igen...
Söndag
...
