You think your life sucks?
...try mine...
I fucked it all up och lämnade Härnösand bara så där och drog hem till mamma och pappa i Stockholm. Helt och hållet mitt eget fel att det blev så, och alltså även mitt eget jävla ansvar att göra något åt. Det positiva? Att åtgärda det är möjligt, det gäller bara att börja i rätt ände och jobba hårt för det.
Man skulle kunna tänka sig att att vara 25 och flytta hem till föräldrarna igen kunde vara det värsta som hände. Men, nej, låt det jävla livet ge dig perspektiv genom att utsätta dig för något ännu värre!
Min pappa fick en hjärnblödning mitt under sin postrunda och ligger nu på intensiven på Karolinska nedsövd med slangar fan i mig överallt. Där har han legat ett tag nu, och man vet inte om man ska glädja sig åt att det i alla fall inte blir sämre (men det skulle väl mer eller mindre innebära döden...) eller förbanna att det inte blir bättre.
Fan vad jag har gråtit den senaste tiden...
Man känner sig så fruktansvärd maktlös. Min egen situation kan jag ju som sagt påverka, men pappa... Jag kan inte göra ett enda dugg för att förbättra situationen...
Ps. Han satt alltså på en parkbänk i Skarpnäck och såg förvirrad ut och en av hans kunder kom och frågade om han behövde hjälp, och han sa nej. Någon som kan se lite var min oförmåga att be om hjälp kommer ifrån?
Men vännen! Gud... jag hoppas vekligen att det löser sig för din pappa! Tänker på er! Kram!
Tänker på dig.
Tänker på dej Pia, när ens föräldrar blir sjuka är inget lätt. Många kramar
Du är varmt välkommen upp! Stor kram
Nej, ingenting är lätt när föräldrar blir sjuka, vi tänker på dig allihop!
